INSAMLINGSÄRENDE VRR36
Vi nås av ännu ett desperat rop på hjälp från en av våra veterankamrater. Jag säger inte mer än så, texten talar för sig själv:
Hej igen!
Det tar emot att fråga om hjälp, men här kommer det:
Jag behöver hjälp av er att komma på benen igen! Jag behöver er som har varit ”där”!!
Jag har kämpat, hela familjen har kämpat, med näbb och klor! Vi har stora skulder hos Kronofogden, vi har betalat av mycket, skatteåterbäringen hjälpte på, men det räckte inte hela vägen (vilket vi visste).
Tyvärr blev en del av lånen från tidigare lagt på UC, så att den blev sämre, men rättade till sig lite när vi hade betalat in med skattepengarna. Sökte såklart om ett större lån, för att samla ihop diverse lån, men fick nej från alla håll!! Kämpa på var vad vi gjorde.
Sen tidigare sålde vi MC, husvagn och vad som fans att sälja i huset. Varmvattensberedaren har helt lagt av, ny inköpt, men inga pengar att installera den = ingen dusch. Pyttsann, man kan duscha andra platser, så som på jobbet! Allt går så länge men har i sig ”GE FAN ALDRIG UPP”!
Det kostar att leva så här! Det tar på ett förhållande och man blir osams, pengar är inte allt säger man, men jag måste säga att det är f… så mycket, det förstör ungefär ett förhållande totalt.
Kan säga att vi har levt på en gräns som få klarar, vi har inte handlat klär, eller onödiga saker, vi har knappast haft mat i kylen de senaste månaderna, makaroni blir bra det, eller ½ pris och kort datum kött för 29 spänn, ingen dusch hemma, vi har sparat på det vi kan spara på!
I och med att vi nu inte har ett fortskaffningsmedel alls, så kan vi inte ta oss någonstans, problemen med magen sedan många år har förvärrats och jag kan därför inte gå/cykla till tågstationen som jag brukade göra. Jag….och min familj, är som fångna i vårt eget hem!!! Jag måste säga som det är, det tär på oss. Det är tufft.
Att sen få NEJ av alla banker mm fick allt att rinna över, hoppet försvann! Jag kämpar som f…, går till jobbet varenda dag, det är min trygghet! Mitt jobb tillåter mig att jobba hemifrån den största delen av tiden, men ibland måste även jag ut och resa det är tufft. Det tar på krafterna att de jag är skyldig ringer och hotar, skickar sms, mejlar…., de sms jag får är med smileys som är en kräkgubbe! Jag har till stor del gett upp!! Ser ingen framtid!!
Idag var jag på ”möte” med facket, där finns en veteranbroder som jag kunde öppna mig för och berätta lite grann hur min vardag ser ut. Berättade att vi har ingen dusch, ingen bil eller mc och att livet helt enkelt är värdelöst och han ser inget ljus i tunneln. Fel av mig, vi har en bil men den är inte lagligt att köra med! Körde den ändå till järnvägsstationen och blev stoppat, bot på 1200 spänn!
Som ni förstår skulle jag kunna skriva en bok om mitt liv/vårt liv. Nu när jag skriver här jag börjat om efter att jag klarade inte att skriva texten till er, jag skäms så……jag somnade efter att ha gråtit hela eftermiddagen! Vilket jag aldrig gör, inte jag, inte över mina problem. Men nu känns det så tufft. Jag ställer alltid upp för andra, tänker aldrig på mig själv, men nu när det slår in i mig kan jag inte värja mig, jag bara gråter av förtvivlan!
Jag kan leva utan dusch, även om man gärna vill ha det i 2019, det viktigaste är, få bort alla förfallna räkningar och en del lån så att man kan, återigen, hålla huvudet över vattenytan och kämpa vidare för att dra ned månadskostnaderna.
Helt enkelt, vi har inget mer att sälja, huset är inte mycket värd utan ett ordentligt badrum och varmvatten och jag ser inte att det kan täcka upp för de lån som finns.
Vi kämpar och kämpar (jag går upp varje dag kl. 05:30, cyklar till stationen, tar tåget till jobb och är hemma efter kl. 18:00, fortsätter att jobba för att få en max lön som gör att skulden till kronofogden går snabbt ned.
För min del känns det konstigt att ”blotta” sig så här men samtidigt känns det bra att kunna skriva till någon när förtvivlan blir så stor som den är nu!
Jag kan lämna allt här och nu, gå ut dörren och aldrig mer komma tillbaka, men så gör man inte med det människa man älskar och har vald att leva med.
Jag stoppar här annars kommer ni ha en roman att läsa!
————
VRR går in och kan se att läget ÄR akut, vår veteran har lagt alla papper på bordet. Allt som finns att redovisa har han gett oss. Vi har kunnat kontrollera uppgifterna mot de han har skulder emot. Vi har även kontakt med den veteranbroder som kunnat konfirmera att allt stämmer. Vår veteranbroder är på botten av en djupfrys sjö. Klart vi ska tina upp honom och se till att han når vattenytan igen.
VRR ser att om vi kan samla ihop 150 000 så är vår vän uppe vid ytan igen, det är en stor summa, men vi har redovisning på alla pengar och det kommer fortsatt vara tuffa år för vår kamrat, men han kommer klara det. Bufferten kan gå in med 25 000 som kom av förra ärendet och kvar efter andra mindre ärenden.
Så vad vi ber er om är att samla in 125 000 för att ge vår veterankamrat en dräglig sommar. Personligen hoppas jag verkligen vi klarar detta, för historien låter allt annat än angenäm för vår broder.
Som vanligt mottages alla bidrag med stor tacksamhet via vårt insamlingskonto, plusgiro 708415-5 eller genom en SWISH på vårt Swishnummer: 1234 7048 62 (utan mellanslag).
Bidra efter vilja och förmåga, men avstå inte med tanken ”mitt bidrag gör ingen skillnad”!
Varje gång har vi i VRR bevisat vikten av just den samlade insatsen – även om beloppen är små blir resultatet storartat!
Många skapar mycket med de resurser som står till buds!
